där jag bor ligger ett ålderdoms hem.
man kan säga att de är som att bo granne med alla gamlingar.
men så länge jag kan minnas så har de bott en speciell liten tant i ett rum med fönstret ut.
alltså så att jag kan se henne varje morgon.
hon brukar stå i fönstret på morgonen när jag går eller cyklar till bussen.
på kvällen när jag är på väg hem.
och ALLTID har hon vinkat så glatt till mej.

det var ett tag sedan nu de har varigt släkt där på både morgon och kväll.
jag har inte tänkt så mycket mer en att hon faktiskt kanske sover.
hon är ju trots allt ganska gammal.
de var hon ju redan då jag flyttade hit för ca 6 år sedan.

för ca 3 dagar sedan gick jag förbi.
de lös i fönstret men ingen tant.
och en ny lampa?
la inte ner så mycke tankar på de.

och i dag när jag gick hem i från bussen kollar jag in i fönstert.
hela rummet är anorlunda.
de är då de slog mej ... hon är död.
och de är så de är för nä jag står där och bara kollar kommer en annan tant in i rummet.
jag vet faktiskt inte varför de gjorde så ont
tårar böjade rinna ner för mina kinder.
hon var ju faktiskt endå en del av mitt liv.

hennes glada ögon både morgon och kväll.
tror endå hon hade ett bra liv.

men endå tror jag de gjorde så ont för att när jag stog där och grät så slog de mej på riktigt.
jag har varigt så otroligt själv upptagen att jag inte ens märkte att hon inte var där längre
de gjorde ont att märka att jag försöker att få ihop mitt liv så jävla hårt så att jag inte märker vad som händer i resten av världen.
och när jag tänker efter så kankse de var de som hände med min pappa.
de är inte så att jag förlåter honom men börjar fatta hur de kanske var att va honom.

1 Kommentarer
2009-09-29 @ 20:29:08 / Direktlänk / dagen